Att komma ihåg att man glömt något är ett framsteg.

Då är det dags igen för mig att blogga, jag måste skärpa till mig och vara inne här lite oftare och blogga. Men det kommer en massa annat emellan och så glömmer jag av det helt och hållet.

Nu får jag hoppas att jag verkligen inte glömmer av  att blogga.

Ja här har inte hänt så mycket livet går sin gilla gång och hösten är ju här nu som alla har märkt tyvärr.

Det är så mörkt och trist ute tidigt på kvällarna och på morgnarna när man kommer upp.

Idag fick alla barnen sitt efterlängtade höstlov iallafall och det var skönt för dem. Nu var de så trötta så det är ett skönt avbrott från skolan den här veckan som kommer.

Idag började jag morgonen efter barnen gått till skolan med en härlig promenad med en av hundarna (Saga), jag klarar inte av att ha båda hundarna med mig på en gång och eftersom jag har såna problem med min fibro just nu så får jag ta dem varsin dag på lite längre promenad, så i morgon är det Bejlas tur. Maken brukar annars gå långpromenaderna med dem och han kan ju gå ut med båda två på samma gång och det blir ju även mycket längre promenader än vad jag klarar. Men nu har han åkt på världens förkylning och är jättedålig.

I morgon tänkte jag även se om jag fick grejat lite i trädgården inför vintern, kratta löv mm.

Vi får väl se hur mycket det blir och vad jag klarar av.

Det var allt för idag.

Regnet faller droppvis men bildar ändå dammar.

Idag är det så grått väder ute, riktigt tråkigt. Man väntar bara på att det ska börja regna.

Så idag blir det inomhusaktiviteter, typ sortera in tvätt, dammsuga och annat mindre roligt. Men det måste ju göras också.

Igår var vi ute på långpromenad hela familjen inkl hundarna. Det var så jätteskönt och på vägen fick vi plockat en massa smultron som Lasse gjorde paj av. Så det där med att försöka minska på sötsakerna fungerade inte igår. Det var ju så jättegott med smultronpaj och vaniljsås. Så idag får jag sköta mig istället. Iallafall försöka.

Nu får ni alla ha en bra dag och vi ses snart igen.

Sömnlöshet är en åkomma man inte kan blunda för.

Då var det dags igen att börja blogga, jag har totalt glömt det igen. Jag vet inte om jag ska skylla på åldern haha 50+ eller bara allmänt glömsk.

Jag väljer nog det sista.

Nu har vi flyttat till hus men bor fortfarande kvar i Limmared och det är inte så långt från där vi bodde innan.

Det är jätteskönt att bo i hus med egen trädgård och allt.

Jag ska inte skriva så mycket nu för klockan är snart halvtvå på natten så det är dags att gå och lägga sig, det har det varit länge nu.

Nedan kommer en bild på Saga och Bejla.

Vi ses snart igen